Senil-dement vid 22 års ålder.

Vipps, så vart det kväll igen, känns som om dagen bara har sprungit iväg för mig.
Har knappt något minne av vad jag har haft för mig alls, usch, gillar inte när det blir så.
Känns som om min hjärna är full utav mos. Misstänker att det är dom nya medicinerna som gör mig en smula dement, får väl ringa farbror doktorn imorgon.
Han blir lika glad varje gång jag ringer, för han vet precis vad samtalet gäller, att medicinerna inte har någon effekt alls. Vet ärligt inte hur mycket olika mediciner jag har provat, känns som om jag har testat varenda pix som existerar, men utan något lyckat resultat.
Börjar nästan undra lite hur mina stackars levervärden ser ut, alla piller måste ha haft påverkan på levern, vore ju märkligt annars. Men men, det jag inte vet om, lider jag inte av.
Har nog med probs, och vetskapen om en nedsatt leverfunktion är det sista jag behöver just nu.

Nej, det är bara att ha tillit till att läkarna lyckas hitta någonting som hjälper mig, någon gång så lär det väl dyka upp något som fungerar. Tills dess äre väl bara att stå ut, flina och verka glad.








Nu skall jag sätta mig och glo lite på film, i brist på något mer vettigt att göra.



På återseende!