Motion, kallas det.

Helvete så mör jag är i hela kroppen,
fick Just Dance 4 av moder i julklapp,
så satte igång "Sweat mode" på den & körde
att den sku köra i 25 min,
fy fan säger jag bara.
Det vart årets motion,
lär ha fet träningsvärk imorrn misstänker jag.
Lär ha bränt en hel del kalorier,
för såhär trött i kroppen har jag inte vart
sedan jag vart i storstan sist,
vilket vart längesedan...
PUUH, trötthet, ack trötthet.

Ikväll blire lugnt,
som vanligt, fast ännu lugnare,
innan jag får en till infarkt.

Peace out!



                                                       Snart, snart, snart åker vi :)

Jul-"glädje"!

En & en halv dag kvar,
sen äre julafton.
En ensam jul... som vanligt.
Gillar inte julen,
av flera orsaker,
sku vara lättare att genomlida den,
mä sällskap.
Har i alle fall voffarna,
som tur är :)

Idag har jag enbart legat i soffan & glott på burken,
har inte orkat mer än så.
Har förmodligen en liten propp i benet eller nå,
så får vila så den löser upp sig,
för sjukhuset vägrar jag besöka!!!!

Ska ägna kvällen åt att göra,
de jag gör varje år vid den här tiden,
sitta & svära ve & förbannelse åt "pappa",
hur han sabbat julen för mig,
glömmer aldrig den 23/12.
Precis som jag aldrig glömmer resten av
allting den vedervärdiga människan ställt till mä.
Snart är han förhoppningsvis bakom lås & bom,
 där as som han förtjänar att vara....
Nepp, nu sparar jag ilskan, tankarna åt mig själv.

Hejs!

Se upp, här kommer helgen.

Har vart lite produktiv idag,
om jag stolt får säga så ( min blogg, så jag säger som jag vill ;) )
Vart borta & hämtade paketet ifrån moderskapet,
stort varte.
Sen drog jag en repa bort till sysselsättningen,
fikade, sa till om semesterledigheten.
Sen bort,
i snöyran & kylan till affären,
handlade sista jul-käket.

Så nu äre klart i varje fall.
Sitter & väntar på sol-explosionen,
men den kommer aldrig,
hahaha.
Skämt & sido,
är lite rädd för't.
Tänk om jorden går under idag,
då har jag bara mina vovvar att krama om,
ingen familj, inget annat.
Usch träligt,
försöker att inte tänka påre,
men svårt att styra tankarna,
mina tankar vandrar lätt iväg åt de mörka hållet...

Näe, nu ska jag bada.

Sees!

Dagen & sådär.

Har vart hos Jonatan idag,
fick sällskap av Micca i telefonen på väg dit :)
Vi vart uppe & träffade en läkare på avdelningen,
så nu äre planerat en "intensiv-terapi"-inläggning i februari.
Får se hure går,
hoppas de tar effekt,
så symptomen lindras.

Taggar för Ibiza,
biljetter & allt är bokat.
Ska bara fylla i papperna på
att jag äter narkotika-klassade mediciner,
så jag inte fastnar i tullen för knark-smuggling.
Haha, de vore ju inte så kul.
Eller jo, få uppleva ett spanskt häkte,
haha, nej men där ska jag inte hamna,
näver!
Ska fylla i papprena så apoteks-damen kan stämpla intyget,
så är allt förutom packning då,
färdigt.

See yaa!

2012

2012 - Året som gått!

Januari: Händelsefattig månad, gick på nålar inför rättegången som sku komma i Februari.

Adopterade Leo, min rara döva hund på 2 år. 

Februari: Rättegången vart den nionde, och domen föll den 23:e,

dömdes till skyddstillsyn mä speciella föreskrifter.

Gick hela månaden, men frivården hörde inte av sig, så vart fundersam över övervakningen.

Nedtrappningen av benzo sattes igång på allvar & stesoliden rasslade ut, en efter en.

Mars: Frivården hörde av sig, dem hade glömt mig, så jag fick en månad "free", haha.

Satte även igång mera intensiva kontakt mä Jonatan & mä läkaren.

3 år sedan min älskade bror, gick bort.

April: Fyllde år, 25 dessutom. På påskafton av alla dagar.

Födelsedagen firades mä Helene, blev bjuden på middag & kladdkaka :)

Mer kontakt mä min övervakare - Mathias. & Benzo nedtrappningen rullade på för fulla muggar.

Maj: Hade glädjen att få reda på att jag skulle bli moster,

lillasyster vart gravid :)

Alla kontakter stabiliserade sig & jag började även på knutpunkten,

2 ggr / vecka 2 timmar per dag.

Juni: Moderskap, gravida syster & minsta syrran vart uppe,

vi tog oss en tripp till Sthlm,

hälsade på min gammelmorbror, vart på skansen.

Redigt härliga dagar, de vart när dem vart uppe.

Midsommar firade jag mä Helene, vi klädde upp oss,

gick ned på stan, för att inse att inte ett enda ställe vart öppet,

haha. Men vi hade kul i alla fall.

Juli: Ella - min söta systerdotter kom till världen,

verkligen en underbar känsla att bli moster.

Dessutom ett barn i familjen,

som slipper växa upp i ett helvete under tortyr, som vi gjorde.

Hon har alla förutsättningar för att lyckas,

de ska jag & alla andra i familjen se till förstås.

Kontakten mä Mathias glesnade ut,

eftersom jag var så skötsam.

Nedtrappningen rullar på, i beräknad tid.

Augusti: Ännu mera glesare mellan mina & Mathias träffar,

ypperligt skötsam *STOLT*.

Vart & gaddade mig igen,

för er som ej sett dem, mitt namn hade jag redan på handleden,

drog ett halvt hjärta igenom de, & på andra armen skrev jag Daniel & drog ett halvt

hjärta igenom de, så när armarna sätts ihop blir hjärtat helt.

Daniel var, min storebror - min klippa.

Så klart hans namn sku gaddas in, ingen tvekan alls.

Snyggt & billigt blev det :)

September: Moderskap, Jenniiy & min söta systerdotter Ella vart

uppe på besök. Ungen är sötare än allt annat.

Så charmig & hundarna vart helt betagna i henne.

Nedtrappningen fortsätter, problemfritt.

Får reda på att min polare Nicklas ska bli pappa för 2:a gången,

redigt glad för hans skull :)

Dottern dimper ned beräknat runt jul.

November: Min återansökan om boendestöd blev äntligen beviljad.

Så, så fort arbetsmiljöverket tatt dän "Måste gå 2 till henne dära" stämpeln drar den hjälpen igång.

Nedtrappningen är snart över,

står på bara 20 mg stesolid om dagen,

fan så bra kämpat av mig.

Vid nätverksmötet så har alla bara positiva grejer att säga,

min adhd medicinering fungerar superbt & alla andra mediciner okså.

Dock mera känningar av hjärtat,

hade för ett år sedan en infarkt.

Så blir att man får äta mycket B-blockare,

men hellre de, än en infarkt.

Vart i Sthlm & firade min polare,

najs. Finmiddag & rubbet ;)

December: Min älskade Marko försvann ifrån oss,

så sorgen är stor just nu,

måendet är upp & ned, men nedtrappningen fortgår.

Bara 4 piller stesolid om dagen kvar,

snart är jag fri ifrån djävulens påfund - benzo.

Är ett år sedan jag döptes, kom jag på nu,

på tal om djävulen.

Nu är åklagaren som har hand om målet emot min pappa,

på hugget. Nya målsägarförhör mä mig, verkar som om han kommer kunna väcka åtal emot aset,

ska bli skönt att fåre ur världen & se till att pappa får sitt straff.

Har en rättegång i januari, där jag står åtalad, för små-saker.

Har ett yttrande ifrån Mathias där han föreslår att straffet skall bakas in i mitt pågående straff.

Så den skall nog gå fint.

& snart är jag benzo-fri & mitt straff går, om de inte förlängs ut den 23 februari 2013,

så de ser jag fram emot.

Ser även fram emot att åka till Ibiza mä the crew :)

2013 ska bli mitt år,

äntligen skall allt falla på plats,

hoppas jag i alla fall.

Den som lever får se,

eller hure nu är dem säger.

De vart fragment ifrån mitt 2012, har säkert glömt hälften, haha.

Men, that's life. Har ju minnesstörningar.

Så man kan inte begära mer,

ska vara glad att jag minns mitt namn.

Peace out!

Ibiza, here we come!

Woooh, we're going to Ibiza! :)

I slutet av januari bär de iväg,

till Ibiza.

Slippa all snö, all kyla & tråkigheter i en vecka.

Kan inte bli bättre,

blir snajs-majs.

Mår lite upp & ner,

men de tillhör ju sörjandet,

sen har jag ju all annat crap som får mig att må kass,

som vanligt.

Men jag försöker se framåt,

på resan.

Fly tankarna & bara ha kul,

fan så gött! 

Min FB, fick jag ta bort,

eftersom min skyddade ID,

vart hotad där.

Så folk som vart där,

får läsa & connecta här istället,

eller på skype.

Bara & shouta,

så fås namnet :)

"Wooooh, we're going...suck to Ibiza...suck"

De sku Micca säga, haha.

Eller hur?! ;) 

Ciao 4 now!

 

Slö, oinspirerad, ledsen mm.

Känns, hårt....
Ligger på soffan,
tankarna snurrar på utav helvetet,
inge kul alls.
Dessutom så är trycket i skallen
enormt,
känns som om de smäller snart.
Måste börja vara rädd om knoppen,
jobbar på de.
Men slår alltid i skallen,
spillerill vart jag än gör,
nog fan drämmer jag skallen i nå.
Jag är ett redigt klantarsel,
ett prakt exemplar.

Nu försöka göra nå,
på återseende!

Tisdag, dårå.

Ligger i sängen, som vanligt & glor.
Känner inte för att göra nå alls,
vill bara ligga & försöka slippa alla känslor.
Om de ändå vore så väl,
att man kunde slippa alla känslor,
då vore världen en satans mycket bättre värld.
Eller hur?!
Men nu äre inte så....
Fuck that!

Idag händer de inte ett piss,
men imorrn måste jag släpa iväg mig,
de är nätverksmöte imorrn.
Eftersom de handlar om mig,
så måste jag visst befinna mig där...
Usch, blää & fy.
Känner inte alls för & träffa folk alls.
& på torsdag ska jag träffa Lisa på Alkohol & Narkotika gruppen,
så måste pallra mig iväg då mä,
strängt värre.
Men bara bita ihop förmodar jag.

Life's a bitch and we know it!

Sömn, vart äru?!

Ligger i sängen & kan verkligen inte komma till ro,
har vridigt & vänt på mig sen kl åtta....
Har världens tryck i skallen,
hjärtat hoppar som fan,
å till råga på allt så fuckar ena ögat upp sig..
Vet inte om det är psykosomatiskt,
eller om de är för att jag drämde skallen
i ett köksskåp häromdagen.

Ligger & tänker massor,
på Marko mestadels & på hur
allt hade vart annorlunda,
om han inte förolyckats...
Tydligen, väldigt annorlunda :')
Men, så varte ju inte då näe...

Förstår inte varför alla som kommer mig nära dör,
är jag så toxic, eller vart fan äre egentligen?!?!
Hur som helst,
göre ont, förbannat ont.
Känns som om hela kroppen skall explodera,
ingen vidare känsla alls..

Näe, får poppa ett piller till
& hoppas på sömn,
eller vila.

Ciao dårå!

Min finska galenpanna, jag saknar dig!

Du finns i mitt hjärta,
mitt inre
& mina tankar
älskade Marko!

Din dröm,

ska jag se till att uppfylla åt dig,

på nå vis ska jag lyckas.

Du är mitt hjärta!!

....

Alla har frågat sista dagarna hur jag mår,
vart som hände mä Marko,
om jag ska åka på begravningen, etc.

Tänkte skriva svar här,
så slipper jag upprepa mig.

Jag mår, som väntat skit,
efter de som hänt.
Marko avled i en snow-racer olycka..  :'(
Begravning vet jag inte om jag pallar mä,
men skickar annars blommor.
Hans familj mår skit,
precis som man gör i en sån hära situation.
Jag önskar så att han vart här, på jorden
tillsammans mä dem som han älskade.
Men livet är som vanligt en förbannat
orättvis inrättning.
Jag sku behöva min bästa vän nu....
Finns fler som sku behöva...
Men men.... Allt är crap,
i livet. Livet suger!

Vet att ni som försökt muntra upp mig menar väl,
men de är skitsvårt.
Men tack, ändå.
De värmer, även om jag inte visar't.

Till dig, kompis!

Du är den vackraste jag mött,

inte tuff & kall & hård som andra.

Du har väckt upp det jag trott vart dött,

och när jag har dig, när du tar mig,

min hungrande kropp får frid,

bortom all rum & tid.

Då är du den finaste jag mött!

R.I.P!

Lördag, äre visst.

Så trött,
på en viss liten homofil...
Stryk sku du ha grabben,
du är inte värd ett skit i mina ögon,
inte i min familjs heller.
Så läseru detta,
hajja - vi avskyr dig!

Mår inte så bra,
& så ska den snorungen jiddra.
Blir inte direkt bättre då...

Har som ett hål i hjärtat efter Marko,
de gör ont när nå man bryr sig om dör,
och jag som redan förlorat så många...
Usch, känns helt fucked up!
Sorg ären värsta jävla känslan som finns,
den tar tid att bearbeta, den gör ont,
den försvinner inte speciellt snabbt.
HATE IT!
Vill att du ska leva M,
inte att du sku försvinna bort.
Saknar dig så!!

Over & out for now!

Saknar dig för alltid...

Det smärtar mig så att du lämnat denna värld,

du vart speciell för mig, de hoppas jag att du vet.

Jag hoppas att du får vila i frid kompis,

ta hand om alla andra där uppe i himmelen.

Älskad & ALDRIG glömd!

Natt.

Klockan är halv fyra på morgon,
& jag tittar på skräckfilm & lyssnar på
"Jag är en gummibjörn".
Härlig natt...

Vaknade av drömmar,
så gåre inte somna om.
Ska förvisso upp tidigt,
ska vara hos doktorn kl tio.
Får la berätta för henne om min natt,
så kanske hon höjer sömnmedlet lite.


Ciao 4 now folks!