söndag 23 maj 2010

En saknad.


Saknar tiden då de fanns någon kvar,
någon som ALLTID fanns där.
Någon som ALLTID lyfte upp en ur skiten,
som ALLTID överförde positiv energi på mig.

10 kommentarer:

  1. Det vart ett tag sen vi hördes, men du verkar inte må så bra så, krya på dig.

    SvaraRadera
  2. Tack Camilla. Nej, livet är mest ett gissel nu för tiden dessvärre!

    SvaraRadera
  3. okej tråkigt att höra. är det det vanliga som spökar?

    SvaraRadera
  4. Nja, både de vanliga, sen så äre annat piss upp till. Men jag förmodar att det är ödets gång.

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Jo, men men man får försöka tills de inte går mera, man har liksom inte mycket annat att välja på dessvärre.

    SvaraRadera
  7. nej man har ju inte det. man får kämpa vidare vara sig man vill det eller ej. vilket egentligen är på både gott och ont.

    SvaraRadera
  8. Jo, när man är mitt uppe i de så äre ju mest på ont. Men man får väl se vad som händer och sker. Det kan ju knappast bli värre iaf. I så fall så vart jag väl Hitler i mitt tidigare liv.
    Att leva som otursförföljd är då sannerligen inte nå höjdare.

    SvaraRadera
  9. Så illa kan det ju knappast vara. Nej, men fhv s å måste det ju bli bättre. Mitt liv är inte det bästa, men det är bara att försöka att ta sig igenom det.

    SvaraRadera
  10. jag kommer alltid finnas för dig syster!

    SvaraRadera