Fy.

Pissig jävla dag alltså, fuuck.
Är så vansinnigt sne på allt och alla.
Sen att regnet öser ner gör ju inte saken bättre heller precis.
Åhh, varför ska allting vara så fucking komplicerat för?

Jag saknar tiden förut, tiden då de alltid fanns nå där.
Tiden då man mådde skapligt, då man hade folk omkring sig,
när man kunde skratta dän det mesta av bekymmrena för stunden.
Det enda som återstår nu är probs, kasst väder och en jävla massa funderingar.

Vart fan tog allt bra vägen kan man undra..


Snart måndag,
living on the edge until then!