Fan, här går man.

Fan, är la nyckel-ordet.
Känner mig som en vandrande vålnad just nu,
inga speciella känslor alls.
Känner mig som nå mellanting mellan död & levande,
zombie, fast minus att jag inte käkar på folk då.

Ska saker rasa, göre fan alltid de ordentligt.
En "olycka" kommer sällan ensam...

Vilket gör mig ännu mera nervig,
för de som väntar i februari.
De ska la säkert mä,
gå käpp rätt åt helvete förmodar jag.

Har en fråga, en retorisk sådan.
Vart fan håller lyckan,
som alla tjatar om hus, egentligen?!
Inte ären här, de vill jag lova....


Gudarna lirar la rysk roulette mä livet mitt.
Är ju bara de, att de är roligare att spela de,
mä en revolver.
Men ser gudarna de så?
Nope, damn those chickens!

Well, nu ska jag dra mig.
tillbaka til min uppmålade,
pseudo " jag mår ok" verklighet.

That's all folks,
för idag i alla fall.

Take care!