Hysterin VS Likgiltigheten...

Vissa personer,
anser att allting annat är så mycket viktigare än familjen,
eller ah, delar av familjen.

Men vad ska du göra den dagen jag inte finns till hands mera?
Skall du ångra dig då?
Eller kommer du endast vara likgiltig,
och fortsätta att bry dig om alla andra,
t.o.m folk som till viss del skadat mig?!

Det är inte ok,
inte ifrån min sida i varje fall.
Mina dagar är räknade,
och de vet jag / du / ni, om.
Men när ska folk slå upp sina ögon för't?
Knappast rätt att sitta & lipa ögonen ur sig den dagen,
när man inte har brytt sig ett skit förut.
Inte i min bok åtminstone,
ska man bry sig så gör man de i NU-tid,
för sedan äre liksom försent.

Men får väl köra den hårda stilen då,
-KARMA-

De du ger mig,
får du tillbaks.

De kanske väcker dina ögon,
om möjligt i tid.
Innan de är försent.


Dagarna är räknade,
det vet DU om.
Men ändå så.... ja, shit the same egentligen.
Kvittar vart jag skriver, gör eller säger.
Blir bara lögner etc tillbaks ändå.

Frågan är bara hur du ställer dig,
när de som komma skall, kommer?!

Hysteri vs likgiltighet!
Vart de än blir,
får jag aldrig veta de.

Ta mig på allvar,
medans chansen finns.

Det är nå alla människor borde tänka på faktiskt,
att göra innan de kan vara försent.
Tänk så mycket tårar, smärta & fundersamhet världen slipper då.
Tänk så mycket bättre människor skulle kunna må,
om dem bara använde hjärnan en liten extra gång ibland.

Skulle folk tänka så,
så kanske inte ens de sku finnas krig,
who knows.

De enda jag vet just nu,
är att jag ska lägga mig.
För jag är slut i hela kroppen & har suttit upp i ungefär 15 min,
yeay!