2012

2012 - Året som gått!

Januari: Händelsefattig månad, gick på nålar inför rättegången som sku komma i Februari.

Adopterade Leo, min rara döva hund på 2 år. 

Februari: Rättegången vart den nionde, och domen föll den 23:e,

dömdes till skyddstillsyn mä speciella föreskrifter.

Gick hela månaden, men frivården hörde inte av sig, så vart fundersam över övervakningen.

Nedtrappningen av benzo sattes igång på allvar & stesoliden rasslade ut, en efter en.

Mars: Frivården hörde av sig, dem hade glömt mig, så jag fick en månad "free", haha.

Satte även igång mera intensiva kontakt mä Jonatan & mä läkaren.

3 år sedan min älskade bror, gick bort.

April: Fyllde år, 25 dessutom. På påskafton av alla dagar.

Födelsedagen firades mä Helene, blev bjuden på middag & kladdkaka :)

Mer kontakt mä min övervakare - Mathias. & Benzo nedtrappningen rullade på för fulla muggar.

Maj: Hade glädjen att få reda på att jag skulle bli moster,

lillasyster vart gravid :)

Alla kontakter stabiliserade sig & jag började även på knutpunkten,

2 ggr / vecka 2 timmar per dag.

Juni: Moderskap, gravida syster & minsta syrran vart uppe,

vi tog oss en tripp till Sthlm,

hälsade på min gammelmorbror, vart på skansen.

Redigt härliga dagar, de vart när dem vart uppe.

Midsommar firade jag mä Helene, vi klädde upp oss,

gick ned på stan, för att inse att inte ett enda ställe vart öppet,

haha. Men vi hade kul i alla fall.

Juli: Ella - min söta systerdotter kom till världen,

verkligen en underbar känsla att bli moster.

Dessutom ett barn i familjen,

som slipper växa upp i ett helvete under tortyr, som vi gjorde.

Hon har alla förutsättningar för att lyckas,

de ska jag & alla andra i familjen se till förstås.

Kontakten mä Mathias glesnade ut,

eftersom jag var så skötsam.

Nedtrappningen rullar på, i beräknad tid.

Augusti: Ännu mera glesare mellan mina & Mathias träffar,

ypperligt skötsam *STOLT*.

Vart & gaddade mig igen,

för er som ej sett dem, mitt namn hade jag redan på handleden,

drog ett halvt hjärta igenom de, & på andra armen skrev jag Daniel & drog ett halvt

hjärta igenom de, så när armarna sätts ihop blir hjärtat helt.

Daniel var, min storebror - min klippa.

Så klart hans namn sku gaddas in, ingen tvekan alls.

Snyggt & billigt blev det :)

September: Moderskap, Jenniiy & min söta systerdotter Ella vart

uppe på besök. Ungen är sötare än allt annat.

Så charmig & hundarna vart helt betagna i henne.

Nedtrappningen fortsätter, problemfritt.

Får reda på att min polare Nicklas ska bli pappa för 2:a gången,

redigt glad för hans skull :)

Dottern dimper ned beräknat runt jul.

November: Min återansökan om boendestöd blev äntligen beviljad.

Så, så fort arbetsmiljöverket tatt dän "Måste gå 2 till henne dära" stämpeln drar den hjälpen igång.

Nedtrappningen är snart över,

står på bara 20 mg stesolid om dagen,

fan så bra kämpat av mig.

Vid nätverksmötet så har alla bara positiva grejer att säga,

min adhd medicinering fungerar superbt & alla andra mediciner okså.

Dock mera känningar av hjärtat,

hade för ett år sedan en infarkt.

Så blir att man får äta mycket B-blockare,

men hellre de, än en infarkt.

Vart i Sthlm & firade min polare,

najs. Finmiddag & rubbet ;)

December: Min älskade Marko försvann ifrån oss,

så sorgen är stor just nu,

måendet är upp & ned, men nedtrappningen fortgår.

Bara 4 piller stesolid om dagen kvar,

snart är jag fri ifrån djävulens påfund - benzo.

Är ett år sedan jag döptes, kom jag på nu,

på tal om djävulen.

Nu är åklagaren som har hand om målet emot min pappa,

på hugget. Nya målsägarförhör mä mig, verkar som om han kommer kunna väcka åtal emot aset,

ska bli skönt att fåre ur världen & se till att pappa får sitt straff.

Har en rättegång i januari, där jag står åtalad, för små-saker.

Har ett yttrande ifrån Mathias där han föreslår att straffet skall bakas in i mitt pågående straff.

Så den skall nog gå fint.

& snart är jag benzo-fri & mitt straff går, om de inte förlängs ut den 23 februari 2013,

så de ser jag fram emot.

Ser även fram emot att åka till Ibiza mä the crew :)

2013 ska bli mitt år,

äntligen skall allt falla på plats,

hoppas jag i alla fall.

Den som lever får se,

eller hure nu är dem säger.

De vart fragment ifrån mitt 2012, har säkert glömt hälften, haha.

Men, that's life. Har ju minnesstörningar.

Så man kan inte begära mer,

ska vara glad att jag minns mitt namn.

Peace out!