Här är dysterheten allt...

Känner mig så nere såre finns inte.
Vart på återbesök hos läkaren igår,
måste tydigen gå & ta ett nytt EKG imorgon,
& visar de att hjärtat är mera ansträngt
än vart de är bra för hjärtat,
så rycker Concertan,
säger bara: HELVETE!
När jag för en gångs skull hittat
nå som lugnar mig,
stoppar dem värsta impulserna,
så ska man bli av mä de.
Har gått upp massvis i vikt
& måste gå ned,
för mitt hjärtas skull.
Dem sku begära en konsultation
hos Ätstörnings-enheten okså.
Så just nu känns inte livet nå alls kul.
När man inte tror att man kan hamna lägre,
så sjunker man som en gråsten.....

Höjden av allt är nog
att man sitter här,
ensam mä miljoner tankar.
Trycket på mig ökar,
medans måendet sjunker.
Frågan är om man pallar,
men jag måste ju,
hoppet äre sista som lämnar en,
& just nu så ser mitt hopp ut att vilja glida ut genom dörren.
Men,
skam den som ger sig.
Eller hur!?!

På återseende!