Torskväll.

Ligger under täcket på ena soffan
& stirrar på en Beck-rulle &
försöker få tankarna på nå annat
än hjärtat & de dära.
Men de är lättare sagt än gjort,
känns som om livet är över,
i alla fall om dem drar in Concertan.
Den medicinen äre bästa som hänt mig,
är ju såpass mycket lugnare nu för tiden,
jämfört mä förut.
Ska upp & göra de dära EKG:et imorgon,
sen får vi se,
om hjärtat är för ansträngt så dem drar in Concertan,
eller om jag får fortsätta mä den.

Nästa vecka äre 4 år sedan
Daniel dog....
Känns lika tungt varje år,
saknar honom nå så oerhört.
Den bästa bror man kan ha.

Älskar dig BigBrother!