Styrkan, vart finns den egentligen?!

Styrka, är nå som jag verkligen, verkligen skulle vilja ha.
Tänk att få vara så stark så att man vore orubblig,
att ingen kan trycka ned en, eller driva en till saker som man egentligen inte vill göra.
Det vore för mig en sann önskedröm,
mitt livsmål helt enkelt.
Den stora frågan är egentligen bara vart fan man hittar den styrkan någonstans,
har sökt och letat men har hittills ej funnit på den,
äre kanske så att man måste vinna den på nå vis,
eller finns den kanske där inom en,
dold och himla svår att plocka fram.
Det kanske är så att man helt enkelt måste visa för både sig själv,
och för sin omgivning att man är sig förtjänt utav att vara stark,
och då kanske den dyker upp.
När man som allra bäst behöver den.

Folk tittar på mig, och säger: Du är stark,
men egentligen så är det inte så.
Jag är betydligt svagare än vart folk tror,
folk tror att bara för jag har gått igenom såpass mycket tråkigheter i livet
så är jag stark, bara för att jag fortfarande lever.
Men det är inte riktigt så,
jag är inte hälften så stark som folk verkar vilja tro.

Jag är absolut inte så som folk tror,
men om folk bara orkade öppna sina ögon,
sina hjärtan och lärde känna mig på redigt,
och om dom kunde förstå hur det är att vara jag.
Så skulle nog fler personer inse läget,
och förstå att för mig så är livet en enda stor kamp,
som jag tyvärr verkar att förlora.
Varje dag är kämpig,
och redigt knivig att ta sig igenom.

Nej, jag är inte deprimerad,
utan enbart realistisk.