Epeleptisk Tisdagskväll.

Vilken fetesmäll jag drog igår,
trillade och fick värsta krampanfallet.
Som tur vart så vart min kompis här,
och kunde ringa sos alarm,
så att dom kunde skicka hit räddningstjänsten och en ambulans.
Fick åka i il-fart in till sjukhuset,
usch och fy.
Minns knappt resan in alltså,
har bara svaga, små minnesfragment.

Väl inne på sjukhuset så fick jag göra en skiktröntgen och ett EKG,
och även ta massa blodprover.
Proverna såg någesånär hyffsade ut.
Som tur vart,
säger jag bara.
Mer sjuk än vart jag redan är vill jag fan då inte vara.

Det gick ett par timmar,
sen så fick jag ett till anfall.
Tur för mig så vart jag ju på plats på lasarettet.
Så sköterskorna och läkarna såg att det vart ett epeleptiskt anfall,
med egna ögon.
Lika bra att dom fick glo själva,
på hur jag ryckte och sprätte.
Så slipper dom skylla allting på ångest,
och mina mediciner.

Klockan 02:30 så kom jag äntligen i varje fall hem igen,
skönt skönt.
Dom ville behållt mig,
men jag totalvägrade.
Det lönar sig ibland att vara envis och stå på sig,
haha.
Att ligga på sjukhus är rena rama döden,
så det vart ju givet att man absolut vägrade.

Har världens bulor i skallen förresten,
och dom gör nå fruktansvärt ont,
så ni kan fan inte ana alltså.



Fridens!