somnade sent igår kväll, efter mycket om och men.
Blev väckt ungefär 15 ggr på natten,
och klockan kvart i nio imorse så ringer luren igen.
Aldrig så får man vara ifred,
när man väl kan sova så får man inte det.
Har försökt att sova hela dagen,
men alla jävlar har ringt och stört mig.
Så fuck it,
kliver upp istället.
Lite sömn är då visst alldeles för mycket begärt.
Sitter och grunnar lite på julen just nu,
på om jag skall bege mig hem till moderskapet och co,
eller om jag ska sitta hemma och smyga i min ensamhet.
En stor del utav mig vill hem till familjen,
det vart så sjukt längesedan,
men jag vet inte om jag vågar.
Enligt polisen så ska jag vara skapligt säker där nere,
men rädslan finns inom mig ändå,
tänk om han dyker upp och det blir världens jävla liv,
usch. Jag hatar verkligen att livet är såhär,
det är så jävla orättvist så ni kan inte ana.
Hade jag haft en pistol i mina ägor,
så hade jag nog helt ärligt bränt av tre-fyra välriktade skott i huvudet på fanskapet.
Han har verkligen förstört allting,
inte bara för mig, utan även för hela min familj.
Såna svin som honom förtjänar inte att leva,
utan dom platsar endast i en kall, ruggig kista 3 meter under jorden.
Den dagen han inte finns mer,
då skall jag fira rejält.
Lovar och svär,
jag ska dansa schottis på hans grav.
Nu ska jag leta på lite grejer,
och fixa och dona.
Peace out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar